Vattkoppor all over.

I onsdags fick jag vattkoppor och eftersom jag är en vuxen person i alla fall fysiskt så är det en mardröm, big time. Om jag hade haft ännu lite mer humor än jag har så hade jag kunnat lägga upp en bild på mig själv som ni hade kunnat skratta och kanske gråta åt. Men nä, jag känner att jag inte har kurage till det. Det här är så överjävligt fult och förnedrande att dras med så jag inte vill ha ett enda ord sagt om det.

Det värsta är att tydligen hade jag kunnat undvika det. Det finns medicin som motar bort skiten om man bara får den i tid, senast andra sjukdomsdagen. synd då att inte kärringen på Vårdguiden som jag ringde första koppdagen sa det. Jag bad henne berätta allt jag behövde veta och sa att jag just fått det. Nädå, inte ett ord om medicin. Piss också. Ärr är man ju rädd för att få också. Skulle inte bära huvudet så högt om jag såg ut som Mickey Rourke för resten av livet. Härjad, ärrad och farlig, en riktig bad girl...suck, helst inte. Orkar inte hålla den imagen med min obefintliga kriminella belastning.

Igår gick jag ut för att få ljus och sol, det är ju trots allt påsk och fint väder. Synd bara att andra människor också hängde ute i vårsolen. Jag hade en stor alldeles för galet varm ryssmössa, stora solglasögon och kragen uppe vid näsan för att inte visa mitt förskräckliga ansikte. Men den looken fångar ju folks intresse ännu mer. VAD är det människan döljer!!??? Det må vara fegt av mig att inte visa mig för omvärlden men det här är liksom inte små duttprickar. Det är stora röda blaffbölder med gult innehåll över hela min kropp, lätt femtusen stycken. En "bad skin day" har fått en helt ny innebörd. Jag ska aldrig mer klaga över enstaka finnar, pormaskar och annat vardagsjox man kan ha i fejan. Det är vattkoppor som är för de riktigt hårda killarna och tjejerna. 

När det här är över ska jag njuta av att ta på min egen kropp, smörja in den med någon kul väldoftande bodylotion. Jag ska le åt mig själv i spegeln den dagen jag åter får lägga lite rouge på kinderna och mascara på fransarna. Ja, jag ska till och med njuta av att obesvärat kunna genomföra ett toalettbesök för "de femtusen" är faktiskt överallt även om ni helst inte vill tänka tanken. Där fick ni den informationen ändå.

En kompis undrade om jag ville dyka upp i ett sällskap och ses på tisdag, alltså om två dagar. Men faran är nog långt ifrån avblåst vid det laget. Det skulle bli som i det där Sex And The City-avsnittet när Carrie vill att Samantha ska dyka upp på hennes releasefest trots att hon gjort en kemisk föryngringspeeling i ansiktet. Samantha dyker upp med sorgeflor över hela ansiktet och Carrie tycker såklart att det är lite väl överdrivet och vinklar upp floret....aj hon blir äcklad och förskräckt. Samanthas hud är brännskadad och sargat uppfläkt. Samantha hänger modigt kvar på festen men när hon till slut kommer fram till Carrie och frågar om det är okej att hon tar en taxi hem så blir Carrie lättad och säger "I thought you´d never ask".


Jag måste va´ sjuk. Sjuk sjuk sjuuuk.



Är så less på dessa dagisinfluensor och skit som denna familj drabbats av sedan Polly började på förskola. Jag har nästan glömt bort hur det känns att ha tid för annat än att dosera penicillin, besöka vårdcentraler, ta temp och hosta, snora och spotta slem. Jag är också ordentligt less på att försöka hitta på roliga spännade aktiviteter inne i lägenheten. Och ja, strax utanför i kvarteren och köpcentrumet också för den delen.
Så fort Polly blir lite större ska jag i alla fall börja köra med lite vitlök, ingefära, C-vitaminbrus och Esberitox. Nu kan man ju bara hålla tummarna och ge henne lite frukt och hoppas att hon får i sig lite antioxidanter och vitaminer därifrån som kan fajtas mot bakterierna.
Lillan vill ju vara på dagis och få lite andra intryck än att bara höra mig läsa "Bäbis lessen", "Bäbis arg", "Bäbis dansar", "Bäbis jobbar", "Bockarna Bruse" eller sitta på hennes rum och försöka liva upp gamla nallar och lekar som hon dissar. När man inte är frisk själv heller så är man ju inte så inspirerande mamma. Suck.
Nåväl, det finns alltid de som har det värre och det är såklart ändå en välsignelse att ha tak över huvudet och mat. Och varandra. Host. 



Läget

Ofta känner jag att det är svårt att avgöra hur jag mår. Så är det nu. Det är som att jag får intervjua mig själv och checka av:
Hur mår du? Hur mår familjen? Vännerna? Är du älskad? Har du pengar? Är du uttråkad? Hungrig? Destruktiv? Lat och okreativ eller gör du något som stimulerar hjärnan? Själen i balans? Lugn och trygg eller orolig? Trött?
En snabb kalkylering av svaren säger...det är nog inte så bra. Inte idag.

Veckans tips

När jag får tag i en Allers eller Året Runt så brukar jag dels läsa "Veckans kriminalfall" dels så brukar jag checka sidan med tips från husmödrarna (ibland även husfäderna). Det känns som att man lär känna endel av mänskligheten då och det kan vara nyttigt. Ofta är man chockerad men ibland blir man riktigt sugen på att pröva något av dem och se om de funkar.
Jag har sparat några av dem jag stött på och satt upp dem med tejp på toaletten för att man verkligen ska kunna sitta och ta sig tid att läsa dem om och om igen, dag efter dag...till slut kanske man inser att det är genier som ligger bakom tipsen.
Endel försöker återuppfinna ett gammalt tips, alltså ta kredden från den riktiga innovatören. T ex så har jag ett urklipp som handlar om att man kan vända smörgåsarna mot varandra i lunchboxen så kletar det mindre. Något i den stilen...men det är ju old news. Det där kan vi redan sedan länge. Det är samma med undermedlet ättika. Det ska användas i tid och otid mot fläckar, dålig lukt, ohyra och...vi kan den skolan. Det stod vår mormors mor och förespråkade över staketet till grannen för hundra år sedan. Hon vänder sig i graven om ni tar åt er äran för det nu. Det var hela hennes värld. Kanske.
Några av tipsen är bara alldeles för stora projekt för en alltför liten skitsak. En jag har handlar om att man kan fluffa till en platt kudde genom att sprätta upp sömmen, sticka in en cykelpump och "pumpa upp" den lite för att sedan sy igen kudden igen. Ingen som lever i denna tidsålder man väl prioritera att ge sin kraft till en så bökig grej som man kan lösa på ett mycket mindre ansträngade sätt. Oh dear...
Jag måste också nämna en tredje typ av husmorstips. Ni får själva tänka ut en passande benämning, utifrån hur knasiga ni själva är, på dem när ni läser mitt exempel. "När jag våttorkar taken inomhus så brukar skurvattnet droppa ner i ögonen. Jag löser detta problem genom att alltid ha på mig slalomglasögon när jag torkar mina tak hemma". Shit...varmt immigt galet jobbigt freakat...härligt.

Jag tänkte egentligen bara ge ett litet tips men kom in i en så lång fundering. Nåväl, jag är på gränsen till att bli förkyld. Det kliar i halsen och jag är frusen och resten av känslan kan ni räkna ut. Tyvärr har jag inte Esberitox hemma. Ja, det var liksom tipset. Esberitox när man är på väg att bli förkyld är guld. Nu har jag inte haft det hemma på länge utan istället kapitulerat inför förkylningen, lagt mig platt och låtit skiten ta mig. Men jag ska se till att skaffa hem detta undermedel. Alla snackar om Kan Jang jämt men nä..Esberitox is the shit. Det är också viktigt att överdosera. På förpackningen står det att man ska ta typ 3x3 tabletter spridda över ett dygn men jag kör alltid alla nio på en gång. Och det är inte för att leka rock´n´roll utan för att jag så gärna vill sätta stopp för förkylningssymptomen. Och det gör man. Man ska låta dem smälta under tungan. Helst gå och lägga sig och somna så. På morgonen mår man mycket bättre. Perfekt.


kod

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1593623/pandrisen?claim=565adqfxfbz">Följ min blogg med bloglovin</a>

Inget mer Omega 3

Janne Josefsson har återigen dragit fram nya grejer att förfasas över. Vi vet ju alla att det råder Omega 3-hysteri och jag har nog själv käkat pillren när jag var gravid har jag för mig. Men aldrig mer. Om man inte gör om hela businessen. Nu så är det ett norskt företag som köper in fiskolja från Marocko som ockuperat Västsahara. Det är utanför Västsahara som man fångar fisken, i deras vatten. I Västsahara så är människorna rejält fattiga och skulle behöva få äta hela fisken som tydligen var riktigt bra matfisk (istället för att bara pressa ur oljan)eller i alla fall livnära sitt eget folk med stålarna som detta "havets guld" kan ge dem. Istället för att "vi" kör slut på deras tillgångar och föder oss redan hyfsat välmående pösmunkar här med fiskolja. Äh, köp ej mer. För att fatta detta bättre så kolla på Uppdrag granskning om Omega 3-industrin.
Allt är så överjävligt här i världen är som vanligt kontentan. Jag vill att vuxna och barn i Västsahara ska få i sig käk och ha ett lika värdigt liv som vi lever här. Så jag klarar mig i alla fall utan dessa tabletter. Och det gör ni andra också. Var inte fåfänga, egoistiska och pantade i huvudet. Jag ber er Omegajunkies där ute...dags för rehab.

Lily Allen, vad fin hon är.

Vad cool Lily Allen är. Kollade på London live igår. Har sett och läst ett par intervjuer med henne förut också och tänkte även då att...fan vad cool hon är. Hon är ju blotta 23 år också, lillflickan.
Jag blir så glad när jag kan beundra människor riktigt genuint, utan att störa mig på grejer kring dem alls. Det sköna är att jag nästan aldrig ens lyssnar på hennes musik. Men när jag väl gör det så är min beundran total. Hon är smart och mixtrar med ord och relationsbekännelser och är rakt på pricken med så många formuleringar om människors skitliv. Krasst och öppet ärligt.
Jag har lite samma känslor inför henne som till Robbie Williams. Det är så sköna, krassa och helt genuina. Man vill bara ta en fika med dem även om man kanske inte orkar lyssna på deras alster för att man egentligen gillar annan musik av, ibland t o m, riktiga osympatiska uppblåsta skitstövlar till musiker. De kan snacka om vad fasen som helst och struntar i vad folk tänker och tycker. Punk fast utan att det krystas fram. Det bara finns där. Jag önskar att de vore mina grannar så hade vi kunnat låna socker åt varandra.

Jarvis

Äeh, jag måste bara skriva att jag tror Jarvis är den sexigaste personen på jordklotet. Han är en manlig Marilyn Monroe och det osar sex om honom när han öppnar käften eller tittar under lugg. Okej, han börjar bli gammal och duschar kanske inte så ofta men vem bryr sig när han är så intagande och fantastisk? Fy fan vad barnslig jag är som har en idol som jag är småkär i men det är rätt befriande att få drömma sig bort ibland.
Jag är nog ingen riktig fullblodskvinna för jag går varken igång på Depp eller Pitt. Vissa namn surrar ju år efter år på alla listor och läppar som talar om vem som är het och åtrådd. Clooney..äh vad gammal och grå och fyrkantig med rat pack-komplex...ja och så var det med det. Jag tänkte rabbla upp en massa kända män men kommer bara på tre stycken. Jaja, Jarvis är i alla fall het som helvetet.

Man ska bjuda på sitt liv så varsågod

Nu kan det låta på rubriken som att jag känner mig tvingad till detta. Men jag är ju inte Pernilla Wahlgren. Det finns ju egentligen inte ett sug därute efter mitt liv. Jag är ju inte känd. Nä, det är helt enkelt jag som känner att det är helt okej och till och med kul att dela med mig av livet. Om inte annat så till mig själv att läsa i framtiden som en dagbok.
Jag vet att endel bloggande går ut på att dela med sig av bilder och ältande och utropstecken och smileys och jag tänkte köra på samma spår. För alla har ju faktiskt olika liv och det ska vi vara väldigt tacksamma för. Det hade blivit asroddigt annars.
Jag läste i Mama om mammabloggar och fick återigen en envis tanke om att man på något sätt måste kategorisera sig. Vare sig man bloggar om ungar eller mode eller vad det nu gäller. Och det viktigaste, ha en helt unik grej att komma med själv. Men alltså, jag kan varken säga att jag är det ena eller det andra så jag kanske borde söka hjälp för att finna mig själv och sedan återkomma?!
Nä, jag kör nu och slutar vara så ängslig och skitnödig med vad jag ska skriva om och vem som ska bry sig.

Så...folks, idag var det skitjobbigt för min kille hade tagit med sig förrådsnyckeln som går till förrådet (nähä..döh...) och stuckit iväg till till sitt jobb. När jag kom på det så var min Polly redan genomsvettig, satt i sin Michelinoverall och grimaserade och ville iväg till dagis. Jag var tvungen att lämna dörren olåst och började kånka iväg med henne i famnen nerför trappan och tänkte att mina armar och axlar kommer paja av att bära henne ända till dagis.
 Då som en skänk från ovan öppnade den mest normala grannen sin dörr och jag kunde be om att få låna hennes förrådsnyckel. Perfekt! Snippa snapp snut...nä en viktig detalj är att jag hade en stor oro för det här med den olåsta dörren. För när den är olåst så går den till och med upp på vid gavel när någon öppnar eller stänger nere i porten. Så jag sprang med vagnen till dagis så jag fick astmaproblem och lämnade Polly. Sedan sprang jag hem igen och det kändes som att jag skulle dö för jag har så dålig kondis och är så otränad just nu. Eller just nu och just nu men...jobbigt var det i alla fall. Tack och lov var mina fina katter och mina fina saker kvar i lägenheten och jag hoppas att ingen var inne här och "ollade" under tiden jag var borta.
Så det var det, det känns okej att skriva om vardagssaker än så länge. Det gäller kanske att ha mer rafflande saker att berätta bara. Men det kan jag inte bjuda på just nu för det finns inget rafflande material att dela med sig av. Men det kommer väl. Ha tålamod.


Alltid ska man ampes över de små...

Idag väntar jag på att få komma till Vårdcentralen med min ettåring Polly. Jag hatar Aftonbladets skräcklöp som vet vilka knappar de ska trycka på och när, men jag ser ju dem ändå och då är hjärnan igång...för "passande" nog till gårdagens historia om en liten kille som dog av hjärnhinneinflammation så har min Polly fyrtio graders feber och jag har ingen aning om varför. Alla andra symptom är luddiga och då kan man brodera ut valfria skräckdiagnoser.
Det är ju dömt att bli hysterisk när man surfar in på Vårdguiden. Fy, rätt som det var så hade jag klickat mig vidare till just hjärnhinneinflammation och inatt har hela symptomlistan rabblats fram och tillbaka i skallen på mig och jämförts med Pollys tillstånd. Puh, snart är klockan ett och jag kan ge över diagnostiseringsarbetet till en  läkare.

Fejkade OS-supportrar.

Nu är OS slut. Det var väl helt okej att titta på valda delar. Duktiga representanter för vårt land, absolut.
 Men jag  tycker att det är rätt töntigt när så många som är som jag egentligen, har rätt kass koll på både curling och skidskytte, plötsligt får ett brinnande intresse. Jag såg på fyrans morgonprogram i morse, Tilde och någon flickig liten gäst stod och konstaterade hur roligt det faktiskt är med curling och så fnittrade de tillsammans.
 Men alltså, det ÄR ju bara för att det är en så stor tävling just nu och vi kan sätta Sverige i allas blickfång. Det är ju för fasen bara kolla på den lilla bruden så ser man ju att hon egentligen gillar typ att baka, sticka och skvallra. Jag hajar inte hur man helt och hållet kan ställa om sig när det vankas OS, EM, VM. Där slänger de sig i tv-soffan med bärs och chips och fattar ingenting av spelregler, poäng och knappt vem man ska hålla på och liksom bara "Koooooom igen nu för fan Myhreeeeeer!!!!!" eller "Sooooooopa nu tjejeeeeeer, mer åt hööööööger, nä men klantarslen nu fuckar de upp för oss...".
 Och de är väl det värsta det där med "oss". Det har jag aldrig fattat. Ja, okej om man är värsta menlösa fotbollshuliganen som måste känna att man lever genom något annat än just sitt eget sketna liv. För dem är väl den här vi-känslan själva bränslet. Men att under några dagar vartannat år när det råkar vara något större evenemang glida in där och bröla bredvid de genuint sportintresserade i soffan och låtsas bry sig, det är ju för töntigt.
Självklart kan ett genuint intresse också gå i vågor men när så många som aldrig aldrig skriver om sport på t e x Facebook plötsligt inte har med något annat än "JAAAAAAAA!" och "NEEEEEEJ" i tid och otid och sedan när sportvärlden fortsätter sin existens efter OS så är alla tillbaka i det vanliga snacket om barn, musik och vitt vin med tjejerna. De hade egentligen fått världens ångestattack om någon hade tvingat dem att se på Canal plus sport ens tre timmar i veckan.
Men.... ALLT detta är lugnt, den mest puckade gruppen är de som går så långt så de köper sig garn och mönster för att sticka sig en egen OS-mössa. De är ej förlåtna nu när OS når sitt slut. Jag såg på tv att garn i just de färgerna som behövs till att sticka den officiella OS-mössan är slut i många garnaffärer. En butiksinnehavare sa att de "hade kunnat sälja ton" av just de färgerna för folk "har varit som galna" och handlat upp hela lager om och om igen.
Äh, klart alla är förlåtna och får pyssla med vad de vill. Det är rätt rörande. Men nu kan de äntligen sluta låtsas och återgå till det som verkligen betyder något för dem.


Jag


Vem är jag?

Hehe, lite lagom kvasifilosofisk rubrik. Men allvarligt, det känns som att man ska profilera sig och kategorisera sig när man ska ut och försöka synas i det här mediet. Antingen så är man egenutnämnd proffstyckare, veteranbilsspecialist, Stureplansfetischist eller allmänt fixerad av who knows what...kanske av Hello Kitty.
Men vad ska jag välja som mest utmärkande med mig för att det ska locka läsare och inte bli så jämntamt? Jag är ju inte ens jämntam.
Vad är min titel och vad är jag satt på den här jorden med för kall? Är det ragdollmatte till Izzy och Suzy som är största fokus eller är det mamma till lilla Polly på ett år? Ska jag snacka blöjmärken, katthyss eller ska jag visa vad jag fyller mina tallrikar med för mat varje dag? Ärligt talat så vet jag inte och det är väl då det blir fel...VEM FAN TROR JAG DÅ SKA LÄSA MIN BLOGG!!!!
Okej, nu bestämmer jag mig fort och lovar att reflektera över min egen tillvaro som människa, mamma, matte, flickvän, granne, dotter, anställd, röstande medborgare, svenne, kompis, fiende, konsument och TYCKARE. Ja se där kom det, tyckare. Det är väl det som man gör här även om ordet känns så äckligt mycket 2010. Eller räcker det med att man tänker, är det kvalifikation nog eller känns det för basic och använt det där med att tänka?
Jag, The Thinker in the band...The Dreamer? Eller är jag mer den som får pojkhjärtana att pulsera? Ska jag börja ta foton av mig själv i olika sassy baddräkter och köra på sex helt enkelt? Skicka till Bingo...låta han ta mig vidare i businessen och vips är jag en bikinikanin hos Hefner. En kanin som passar bäst in i Underlandet med Alice och co, en vit kanin med ännu vitare strimmor på låren och överbett. Äh, jag hade nog fått bli en kanin men det är nog inte därför jag är här...

Är jag stötande? Det blir jag faktiskt stött av...

Stackars jag försöker komma ut ur den här lilla bubblan och nå ut till någon läsare. Jag lägger ut en länk till mitt första inlägg på facebook och får då veta att facebook inte vill befatta sig med mitt stötande material!? Är det något fel eller reagerar en  automatisk moderator på det mycket kontroversiella uttrycket "vafasen"? Hur rumsren måste man vara? Jag är från Norrland och är uppvuxen med långt mycket mer avancerade svordomar än så. Äeh, det är något lurt.


Jag känner mig kallad av Bloggosfärguden.

Ja, nu kör jag då. Inte fasen vet jag väl vad det här ska gå ut på men det är min ensak. Jag behöver skriva av mig och den som vill får titta på. De som har för mycket hat i kroppen vill jag inte befatta mig med. De kan vackert sväva vidare till nästa blogg och pröva bråka där. Men diskussioner gillas här!
Välkommen mes dames et monsieurs!

RSS 2.0