pandrisen

I onsdags fick jag vattkoppor och eftersom jag är en vuxen person i alla fall fysiskt så är det en mardröm, big time. Om jag hade haft ännu lite mer humor än jag har så hade jag kunnat lägga upp en bild på mig själv som ni hade kunnat skratta och kanske gråta åt. Men nä, jag känner att jag inte har kurage till det. Det här är så överjävligt fult och förnedrande att dras med så jag inte vill ha ett enda ord sagt om det.

Det värsta är att tydligen hade jag kunnat undvika det. Det finns medicin som motar bort skiten om man bara får den i tid, senast andra sjukdomsdagen. synd då att inte kärringen på Vårdguiden som jag ringde första koppdagen sa det. Jag bad henne berätta allt jag behövde veta och sa att jag just fått det. Nädå, inte ett ord om medicin. Piss också. Ärr är man ju rädd för att få också. Skulle inte bära huvudet så högt om jag såg ut som Mickey Rourke för resten av livet. Härjad, ärrad och farlig, en riktig bad girl...suck, helst inte. Orkar inte hålla den imagen med min obefintliga kriminella belastning.

Igår gick jag ut för att få ljus och sol, det är ju trots allt påsk och fint väder. Synd bara att andra människor också hängde ute i vårsolen. Jag hade en stor alldeles för galet varm ryssmössa, stora solglasögon och kragen uppe vid näsan för att inte visa mitt förskräckliga ansikte. Men den looken fångar ju folks intresse ännu mer. VAD är det människan döljer!!??? Det må vara fegt av mig att inte visa mig för omvärlden men det här är liksom inte små duttprickar. Det är stora röda blaffbölder med gult innehåll över hela min kropp, lätt femtusen stycken. En "bad skin day" har fått en helt ny innebörd. Jag ska aldrig mer klaga över enstaka finnar, pormaskar och annat vardagsjox man kan ha i fejan. Det är vattkoppor som är för de riktigt hårda killarna och tjejerna. 

När det här är över ska jag njuta av att ta på min egen kropp, smörja in den med någon kul väldoftande bodylotion. Jag ska le åt mig själv i spegeln den dagen jag åter får lägga lite rouge på kinderna och mascara på fransarna. Ja, jag ska till och med njuta av att obesvärat kunna genomföra ett toalettbesök för "de femtusen" är faktiskt överallt även om ni helst inte vill tänka tanken. Där fick ni den informationen ändå.

En kompis undrade om jag ville dyka upp i ett sällskap och ses på tisdag, alltså om två dagar. Men faran är nog långt ifrån avblåst vid det laget. Det skulle bli som i det där Sex And The City-avsnittet när Carrie vill att Samantha ska dyka upp på hennes releasefest trots att hon gjort en kemisk föryngringspeeling i ansiktet. Samantha dyker upp med sorgeflor över hela ansiktet och Carrie tycker såklart att det är lite väl överdrivet och vinklar upp floret....aj hon blir äcklad och förskräckt. Samanthas hud är brännskadad och sargat uppfläkt. Samantha hänger modigt kvar på festen men när hon till slut kommer fram till Carrie och frågar om det är okej att hon tar en taxi hem så blir Carrie lättad och säger "I thought you´d never ask".